Hoyzer Boyz är något av ett humörlag. Efter en riktigt katastrofal inledning med kräftgång hela vårsäsongen tycks l’avvoltoio vecchio ha rest sig något och tog i förra omgången en odiskutabel seger mot jumbolaget Team Fabulator. Värt att notera från den matchen (förutom Ola Wiklanders rasande vackra 2-0) var att Hoyzer kom till spel med två lag – tidigare har den brunklädda bänken sett väldigt tunn ut men förra onsdagen var ett markerat trendbrott med avbytare i stort sett i kö ända ut till parkeringen. Då Team Fabulator för närvarande plaskar runt i tabellens kölsvin är det svårt att ta matchen som en ordentlig värdemätare, men Hoyzer tycks onekligen ha tagit sig i kragen och bör om inte annat ha fått en välbehövlig injektion av självförtroende. Man har dessutom förstärkt under sommaruppehållet med nygamle anfallaren Klas Jonsson som går direkt in i startsjuan.

Countryside Alliance å sin sida bärgade en riktig kämpaseger förra onsdagen. Spelet stämde inte alls för Alliansbröderna och Älvsjölaget FiumeLago var en ribbträff från att förstöra festen, men Herman Carlssons läckra lobbnick blev både första och sista målet och CA parkerar för närvarande på en delad förstaplats i tabellen; låt vara med något sämre målskillnad än ledande Sporting Söder. Röda fans hoppas naturligtvis på en grisig och ful match i omgångens första kamp där Team Fabulator har chansen att lugga SS på poäng, men det är en högoddsare och fokus måste ligga helt på att nacka Gamarna innan nästa veckas holmgång mot serieledarna. Countryside Alliance saknar ikväll Emil Björnum som utgår på grund av sjukdom, men i en glädjande comeback på gruset ser vi den lille argentinske teknikern Andres Merenna som enligt tränarna är helt återställd från sin operation.

Derbyn mellan Countryside Alliance och Hoyzer Boyz brukar vara varken välspelade eller vackra. Det är alltid full satsning som gäller och det lag som kan hålla fokus bäst är det som lär gå vinnande ur striden. De tre tidigare mötena har sett två oavgjorda matcher och en CA-seger och Countryside Alliance vet fortfarande inte hur det är att ligga under mot Boyzen, men intern statistik lagen emellan betyder ganska lite i ett sådant här derby. Kan Countryside lägga Voltaren på Gamängernas ambitioner? Var Hoyzers seger mot Team Fabulator en dagslända eller är de Fabulous framöver också? Blåmärken och blodvite är garanterade, men endast Johannesdals regnblöta grus håller det slutgiltiga svaret.

Men, som vore de grusplanernas Ikaros, blev högmodet bara början på fallet för Älvsjöpojkarna. Som solen skickade den vingbrutne greken i Egeeiska havet, förankrade en Alliansk järnvilja och stolthet för klubbmärket motståndarna i de fuktigt källardoftande avgrunderna i seriens bottenskikt. 

Men, som en tröst från oss i Alliansen till er i Fiume Lago och med våra allra varmaste lyckönskningar i nästa års upplaga av division nio, kommer här en spellista som borde falla er helt i smaken.

New Order – The Perfect Kiss
Smashing Pumpkins – Apathy’s Last Kiss
Kashmir – Kiss Me Goodbye
Ryan Adams – A kiss before I go 
Montt Mardié – One kiss
Mates of State – The Kissaway

Under fjolårssäsongen började dagens motståndare Fiumelago som det anstår en debutant. Höga toppar blandades med djupa dalar, och denna spelmässiga bergochdalbana lade redan under våren en elak grund som gjorde att laget inte tog hem hela serien. För på hösten hände nämligen något – de blåklädda spelarna lyfte sig både ett, två och tre pinnhål och gick som en slåttermaskin genom serien. Imponerande segrar mot såväl Countryside som Hoyzer gjorde att laget till sist hamnade på en tredjeplats, blott 2 poäng från segrarna i Hoyzer Boyz.

###quote###

Just på grund av detta ansågs Fiume som en av de allra största seriefavoriterna inför seriestarten i division åtta. Stommen i laget var kvar, och med en hel försäsong i benen skulle den inslagna vägen följas, och seriesegern bärgas. Detta antagande har dock kommit på skam när de istället, i stort sett, har kopierat sin egen historia från fjolåret. Tre segrar, en oavgjord och fyra förluster parkerar Fiume på en föga smickrande sjundeplats i den visserligen jämna serien.

Återstår då att se om de blåklädda Älvsjöpojkarna även kan kopiera sig själva under årets andra del och svarar för en lika stark höst i år. Med sina 10 inspelade poäng är det visserligen ett svagt uppförslut, men långt ifrån ett omöjligt utgångsläge – 6 poäng från toppduon CA och Sporting. I den första matchen avfärdades också, helt planenligt i såväl nutida som historiska perspektiv, seriens särklassiga jumbo Fabulator med 2-1. Ett resultat som till siffrorna inte imponerar, men som inte heller representerar spelfördelningen då Fiumelagos speldominans var betydligt mycket större än vad siffrorna visar.

CA å sin sida började höstsäsongen på ett godkänt sätt. 2-2 och oavgjort mot toppkonkurrenten Fashion BK, och ett spel som var värt både fler mål och fler poäng gör att de rödklädda går rakryggade in i dagens match – en match som av motståndarna beskrivs som ett hatderby. Och visst är det mycket som står på spel i matchen.

Tar CA chansen att följa med i toppstriden, eller lyckas Fiume hoppa på tåget som står vid perrongen och gör sig redo för avgång mot en hyperintressant höst i Division 8 Söder.

Serien började inte på bästa sätt för Countryside. En ganska klar förlust med 3-1 på bortagrus och fansen började undra om förra årets placering var en dagslända eller om man kunde skriva upp det på premiärkontot. Med facit i hand efter hälften av omgångarna spelade kan vi glatt konstatera att så inte var fallet, men vi kan också konstatera att Fashion BK inte bara hade tur den där aprilkvällen. Modelejonen har inkasserat en enda förlust i årets serie, mot ledande Sporting Söder. Countryside har snarlik statistik och serien har skiktats i två ganska klara segment, där toppen är ett veritabelt getingbo. Det är många poäng på spel ikväll.

Precis som förra året har CA hållit igång med träning under uppehållet, med många positiva besked. Emil Björnum har hittat målformen från snäva vinklar, Farbod Bozorgzad har ställt in volleykanonen, Herman Carlsson har slipat sitt ryck, och Nils Ingestad känns mer och mer bekväm på mittfältet. Med funnet självförtroende, pigga ben, och krydda i form av nyförvärvet Daniel Mijic är det ett mycket, mycket vassare lag som äntrar Johannesdals. Det gamla är glömt, vågskålen har tippat över, och under blek augustihimmel och röd fana vill vi se Alliansen ta med sig tre poäng ikväll.

Alliansspelarna lät bollen gå längs marken och på ett betydligt mer kontrollerat sätt än tidigare, vilket ledde till att det var det röda laget som kunde bestämma takt och nivå på matchen. Lägg därtill en uppslupen men fokuserad söndagsträning, och ni förstår att det är idel högt dragna smilband på såväl spelare som ledare inom Alliansen just nu.

- Vi håller hög kvalitet i det mesta vi gör för tillfället, hälsar Styrelserepresentanten när vi träffar honom över en industrikaffe utanför Träningsanläggningen nere på södra Södermalm. Såväl match som träning präglas av en tro på det vi håller på med, och på var CA befinner sig. Vi känner oss redo för nästa eldprov.

Imponerande facit
Och eldprov var ordet, sa Bull. För motståndet i morgondagens match står nämligen serieledarna i Sporting Söder – ett lag som utan förlust och med 15-1 i målskillnad för tillfället står som en högst välförtjänt herre på täppan i Division Åtta Södra. Premiärmatchens 1-1 mot Black Jack följdes upp av 3-0 mot Älvsjös Yngre, och senaste omgångens förkrossande 11-0(!) mot Team Fabulator. Imponerande 14-0 på de senaste två matcherna alltså, och ett Allianslag som torde vara väl förvarnade om ett högst väloljat offensivt maskineri, men Styrelsen vill gräva djupare än så i rullorna och varnar framförallt för ett Sporting Söder som mer eller mindre vägrar att förlora.

- Två vinster och en oavgjord hittills i år, sex vinster, fyra oavgjorda och noll förluster under fjolåret, och lägg till två förlustfriamatcher från slutet på säsongen för två år sedan, rabblar Styrelserepresentanten medan han tar en schackruta till från kakfatet. Vi snackar alltså femton raka matcher utan förlust. Det tyder på en stabilitet som egentligen skrämmer mer än några höga siffror i kolumnen för gjorda mål.

Vad vi har att se fram emot på onsdag kväll klockan 18.45 är alltså ett stabilt Sporting Söder mot ett Countryside som till den här matchen får finna sig i att vara underhund. 

Beklämmande skadeläge
Samtidigt är det ett något skamfilat CA som ställs på benen i dagens match och det täta matchprogrammet har börjat ge utslag på skadetermometern. På frånvarolistan hittar vi inte mindre än fyra tunga namn. Jon Kindell blev under gårdagen far till Allan – välkommen till världen önskar Countryside Alliance – och missar därför matchen. 

Nybliven far. Hela Alliansen grattar familjen Kindell, men du saknas på plan Jon.!

Av andra anledningar saknas också kapten Johan Halse och mittfältsspringaren Jens Nilsson som bägge två åkt på förkylningar. Dessutom återfinns anfallaren Andres Merenna även han på listan för icke tillgängliga Allianshjältar. Frågetecken finns också för förra matchens succémittfältare Nisse Ingestad, men där lyser fortfarande ett hoppets ljus för spel.

– Matchandet börjar helt klart tära lite på truppen, säger Styrelsemedlemmen, men vi lovar att ge allt. Allt och lite till. Det är ju, trots allt, det enda sättet vi vet.

Truppen ser ut som följer:

Målvakt:
Gustav Rådström

Backar:
 Jens Lindkvist
Kristian Packalén
Kim Simonsson 

Mittfält:
Daniel Windahl
Daniel Källbom
Andreas Källbom
Farbod Bozorgzad
Nils Ingestad
Emil Björnum 

Anfall:
Herman Carlsson

Taktiken i detta laddade Södermalmsderby var solklar – att förlänga tiden med boll i röd ägo, och således också förlänga anfallen. De två inledande bataljerna hade i alltför hög grad kännetecknats av chansbollar mot en ensam forward, vilket ofta ledde till bolltapp och snara motattacker. Skulle man kunna låsa bollen i anfallet och få med ytterligare ett par spelare upp i offensiv position skulle mycket vara vunnet.

Baserat på detta hade Tränarstaben inför matchen valt att göra ett antal formationsförändringar. I backlinjen tog Kim Simonsson plats bredvid Halse, Packalén och Lindkvist, och istället flyttades Nils Ingestad upp som centrocampista. Förhoppningen var att Kims teknik och passningsskicklighet skulle ge ytterligare en dimension i uppbyggnadsfasen, och att Ingestads tyngd, huvudspel och förmåga att täcka och fördela boll skulle ge stabilitet åt det centrala mittfältet. Två förändringar som i allra högsta grad skulle visa sig lyckade – såväl Simonsson som Ingestad stod för lysande insatser på sina nya positioner.

Matchens inledande skede gick också helt enligt Alliansens förhoppningar. Av en serieupptakt som lämnat minst lika många frågetecken som utropstecken syntes ingenting och istället märkte man redan tidigt en för de gulklädda hemmaspelarna okaraktäristisk stress. Kanske var det den den samlade pressen i kombinationen hemmapremiär, derby och knackig serieinledning som trots alla nonchalerande bortviftningar tog ut sin rätt, för ett högt pressande CA kunde lika enkelt som omgående tvinga motståndarna till sneda sparkar, oprecisa passningar och rensningar med okänd adressat.

Ett väl samlat och svårforcerat Alliansförsvar

Samtidigt spelade det röda försvaret föredömligt disciplinerat. Med en imponerande placeringssäkerhet och ett väl koordinerat positionspel krymptes motståndarnas fria ytor till ett absolut minimum, och de gula anfallsförsöken kvävdes i sin linda. Istället tvingades Hoyzer till chansavslut från håll – avslut som antingen hamnade i målvakt Rådströms trygga famn eller, och det mer frekvent, i det lika trygga stängslet en bra bit bakom kortlinjen.

Det dröjde heller inte längre än till matchens sjätte minut innan pressen gav resultat. Ett Hoyzeranfall längs vänsterkanten bröts resolut och en väl avvägd crossboll nådde fram till Herman Carlsson strax utanför straffområdet. Precis den anfallslåsning som diskuterats innan match gav mittfältaren Jens Nilsson tid och möjlighet att göra en uppoffrande löpning på utsidan av sin back vilket drog isär försvaret tillräckligt för att ge Carlsson en lucka. En lucka primo puntan utnyttjade till fullo då han avlossade ett vänsterskott som letade sig in bakom Hans Håkansson i Hoyzermålet. 1-0, och för första gången under säsongen befann sig Alliansen i förarsätet, såväl spel- som målmässigt.

Målskytten Herman Carlsson firar 1-0 med Nisse Ingestad, Jens Nilsson och Daniel Windahl

Ett överläge som de röda tillvaratog på bästa sätt, för nu var det Countryside för hela slanten och det konstanta överbelastandet av den Hoyzerska planhalvan gav mängder med farliga avslut. Den alltid lika duktige Daniel Windahl, som om och om bevisar varför han fick Scoutingorganisationens ögon på sig, fick två bra lägen – vid det första kröntes en underbar löpning på högerflanken med ett skott strax utanför och med fem minuter kvar av halvleken smet hans vänsteravslut i friläge precis utanför den Hoyzerska stolproten. Bägge två insatser som förtjänat ett betydligt bättre öde. Även Herman Carlsson var nära ett andra mål då han fick bollen i höger ytterposition av Emil Björnum, men där stod den gula målvakten för en mycket kvalificerad räddning. 

Visserligen var inte Gamen helt tandlös. Längst fram låg snabbe Ola Wiklander hela tiden redo att hugga – men en disciplinerad och samlad Countrysidedefensiv, med en storspelande kapten Johan Halse i spetsen, blev oftast för mycket för den från gamvänner isolerade forwarden, och kunde se till att fjolårets skyttekung i Hoyzer fortfarande har en nolla i kolumnen för gjorda mål.

Genom att vi nästintill helt lyckades stänga till för mittfältsmotorerna Emil Bertz och Björnar Berger lyckades vi också stoppa syretillförseln till Wiklander och därmed hela Hoyzers anfallsspel, analyserade Styrelsen utvecklingen i första halvlek.I den här typen av försvarsspel, som egentligen på allvar började på vårt mittfält, fanns nyckeln till framgången.

Gamarnas lagkapten Carl-Mikael Fridlund var fåordig om underläget på väg ut i spelargången i halvtid, med ett “Traditionens makt är stor” som enda uttalande passerade Övergamen countrysidealliance.se-s utsände. Och visst var det sant – att Hoyzer ligger under i halvtid mot trätobröderna i rött är ingen ovanlighet – men lika vanligt är att Gamarna får ordning på ben och bollkänsla i halvtid och kan jämna ut såväl spel som resultat.

Daniel Windahl, Andres Merenna, Nils Ingestad och Kim Simonsson i halvtid

I andra halvlek försökte Hoyzer också, i en ansats att följa tidigare matchers händelseförlopp, lyfta spelet och framförallt få ordning på det mittfält där de rödklädda så kapitalt hade övertaget. Det tydliga försöket att etablera ett eget spel på mittplan, och på så sätt kunna bygga upp ett offensivt tryck hade till en början också viss effekt – Hoyzer lyckades i andra halvlekens inledning skaffa ett antal hörnor på rad och på så sätt kunna flytta upp folk kring Alliansens straffområde. Att just hörnorna hade gnuggats rejält på Gamarnas träning var mer än tydligt, och de intränade varianterna höll ett tag på att skapa rejäl oreda i det röda försvaret. Närmast kom Emil Bertz som på en skarv vid förstastolpen fick fritt läge framför mål, men med för mycket fot under bollen förpassade den gamle Erasurespelaren densamma långt över Rådströms ribba.

Efter denna den inledande uppryckningen stod det dock klart att Alliansen inte hade några som helst planer på att släppa ifrån sig initiativet, och ett uppflyttat Hoyzer sårades ständigt av snabbt spelande rödklädda som genom att  rulla boll ständigt kunde ställa om från försvar till anfall. 

Så faller också 2-0-målet som en direkt följd av ett konsekvent och tålmodigt anfallsspel. Farbod Bozorgzad, Herman Carlsson och Emil Björnum kombinerar mycket framgångsrikt på mittplan och låter effektivt bollen göra arbetet i en snabbt iscensatt kontring. Björnum hittar till sist Bozorgzad med ett svepande inlägg och registan från Linköping förvaltar det givna läget med ackuratess och precision på absolut bästa sätt. Årets första mål för den hårt kämpande Bozorgzad och 2-0 och andrum för Alliansen.

Jubel efter Bozorgzads 2-0-mål

2-0 och ett, för de bägge kombattanterna, högst hemvant resultat. Det var vid precis den här ställningen Gamens Gäng satte in en extra växel i de två tidigare bataljerna lagen emellan och såg till att det blev delad poängutdelning gånger två. Den här gången verkade det dock inte finnas någon slik överväxel i den gula maskinparken, utan med ett uppgivet kraxande likt det hos en gammal gul 70-tals-Simca blev det istället intet av den förväntade pressen.

Farligast blev det när Bertz kunde bryta ett uppspel på mittplan, avancera ett par meter och få till en träff som han själv kommer få svårt att överträffa under säsongen. Dock kunde han valt ett bättre tillfälle att använda vapnet, för mellan stolparna i Alliansmålet stod en Gustav Rådström som inte hade tänkt släppa någon över bron och boxade bort bollen. Det var väl inte särskilt svårt, kommenterade Rådström ingripandet, men det säger nog mer om hur säker Alliansenmålvakten är just nu än hur skottet var i kvalitet. 

Istället var det de röda som kunde rada upp möjligheter för att ytterligare utöka ledningen. Mot ett Hoyzer som mer och mer verkade inse att poängen var förlorade fick det rörliga Alliansen tid, plats och självförtroende att spela ut.

Riktigt när var det när Jens Nilsson lurade polisongerna av vänsterbacken Daniel Sannum genom att han med en kroppsfint tog sig runt på insidan av försvararen och gjorde plats nog för att kunna avlossa den tidigare så framgångsrika vänstersläggan. Tyvärr blev det ingen Bajen Fans-träff och Håkansson i Hoyzerkassen kunde utan större problematik fånga upp avslutet i skopan.

I anfallet därefter fick Daniel Källbom bollen i ett läge snarlikt det han hade i matchen mot Fiume Lago, men höll den här gången in på skottet och riktade istället en passning ut mot tvillingbrodern Andreas, som tagit en löpning ut på kanten. Tyvärr för de rödklädda kom målvakten ut mellan medianon och bollen och kunde avstyra läget.

Ett kort tag senare kom dock till sist den sista och avgörande röda spiken i Gamkistan. Ett par minuter från slutet utnyttjade Andres Merenna, tillbaka efter sin långtidsskada och mycket pigg under andra halvlek, sin låga tyngdpunkt och sin argentinskt flyfotade teknik, hade lekstuga på högerkanten ner mot kortlinjen och kunde servera målskytten Farbod Bozorgzad, som kunde lägga in sitt andra mål för kvällen.

Kommando Hoyzer har bara att bittert konstatera att 3-0 är ett faktum

Kort därefter satte den vikarierande domaren pipan i munnen och förkunnade att ett fantastiskt derby nått sin ända. En på alla sätt helgjuten insats från laget med det stora hjärtat där CA på alla sätt visat att de växt sedan premiären och på ett oväntat enkelt sätt satte ner foten och visade med all önskvärd tydlighet var det blodröda skåpet är menat att vara placerat.

Nu ser vi fram emot kommande matcher med vetskapen om att Södermalm tillhör oss.
Ett mål för Maria, ett för Sofia och ett för Katarina. Söder är i goda händer.

Under förra säsongen jagade de bägge klubbarna varandra sida vid sida i en episk jakt på den åtråvärda ligatiteln i division 11 södra, innan Hoyzer, efter ett högoktanigt slutomgångsdrama som kommer gå till Korpenhistorien, till sist kunde öppna segerölen och fira den första guldstjärnan över klubbemblemet. I division åtta har det börjat lite knackigare för de bägge klubbarna. Alliansens start – en oavgjort och en förlust – är vi sedan tidigare bekanta med, och Gamens gäng har bara fått en marginellt bättre start. De två inledande kamperna har resulterat i tre poäng, som snarare borde varit – tre.

Ologisk rättvisa
I premiäromgången, på bortagrus mot Älvsjös Yngre, bärgades visserligen de hittills enda poängen – men de svartklädda motståndarna inte bara stod upp bra, utan kunde mycket väl ha plockat med sig de tre poängen till 125-området. Diametralt skiljd mot detta scenario var andra omgångens batalj mot Team Fabulator, när stolpar och ribbor närmast torterades av Hoyzerska projektiler, men där nätet stod fritt från påhälsning. Istället lyckades motståndarna förpassa både en första och en andra boll i nät och kunde därmed lugga Gamängerna på alla tre poäng.

Ett svårbedömt mästarlag som ska bemästras således – och detta dessutom för första gången för året inför den egna hemmapubliken. Derbyt innebär nämligen också hemmapremiär för Hoyzer, och räkna med att supportrarna kommer vara laddade till tänderna. Den ökände gulsvarta supporterskaran uppges mobilisera fullt inför kampen, och kommer ge Nummer Åtta en hård kamp på läktaren. Samtidigt vet vi vad ett besviket Kommando Hoyzer kan åstadkomma i spelare i en hemmapremiär där prestige och ära kommer förpassa nerverna till utsidan av de gula tröjorna.

Rött slagläge
Osäkerhet och publiktryck – ingredienser i det recept som stavas Slagläge för de Röda, och räkna med ett helladdat Countryside Alliance som joggar ut på Johannesdals för att ta revansch för fjolårets dramatiska avslut. Aktiviteten på Kansliet och Träningsanläggningen har varit lika aktiv som fokuserad . Detaljer har gnuggats, armbågar har slipats, och framförallt och kanske viktigast av allt – har gruppen slutits samman. Tystnad utåt och stängd träning har varit konceptet under den gångna veckan och ytterst få detaljer när det gäller taktik och tankar har smugit ut från den innersta kretsen.  Rapporter från vanligtvis säkra källor gör i alla fall gällande att söndagens träning såg bättre ut än på länge.

Alliansens affischkampanj på Södermalms gator inför derbyt

Glädjande inför morgondagen är att vinterns inomhussuccé och nyförvärv Andres Merenna äntligen gör comeback efter en längre tids skadefrånvaro. Den lille teknikern från La Plata kommer förhoppningsvis bli en mycket otrevlig överraskning för den Hoyzerska defensiven. Kvar på skadelistan står dock såväl Jon Kindell som Daniel Berg, och det finns även vissa frågetecken för  Farbod Bozorgzad och Nisse Ingestads medverkan men där hoppas Läkaren kunna ha de bägge redo för spel.

Derbytruppen är som följer:

Målvakt:
Gustav Rådström

Backar:
 Johan Halse
Jens Lindkvist
Kristian Packalén
Nils Ingestad 

Mittfält:
Daniel Windahl
Andres Merenna
Daniel Källbom
Andreas Källbom
Kim Simonsson
Farbod Bozorgzad
Jens Nilsson 

Anfall:
Herman Carlsson
Emil Björnum

Alliansen var i förväg förvarnade om ett Fiume Lago som, stärkta av premiäromgångens säkra seger mot Team Fabultor, skulle trycka gasen i botten från början och försöka trycka högt och hårt. Visst försökte också de blåklädda dra upp ett högt tempo men tvärtom var det dock Countryside som tog tag i taktpinnen från start, stressade sina motståndare till dåligt riktade passningar, rullade boll bra, och lyckades etablera spelet på blå planhalva.

###quote###

Framförallt var det samspelet mellan backlinje och mittfält som började bra. Jens Lindkvist, för dagen med kaptensbindeln runt armen, och Johan Halse spelade mycket säkert i försvaret och kunde mycket förtjänstfullt förse mittfältsspelarna med bollar. Bäst på mittfältet i första halvlek var kanske Daniel Windahl, som upprepade gånger visat att han är ett lysande nyförvärv. Med lika delar kämpaglöd och kyla bidrar han med en dimension på mittfältet som tidigare stundtals saknats i Alliansen. Dessutom var Andreas Källbom tillbaka med besked. Fram till att orken mycket logiskt tröt i andra halvlek, var Källbom precis den irriterande grävling i bakhasorna på motståndarspelarna bara han kan vara.

Nära drömstart, men så…
Redan i matchens absoluta inledningsskede höll också de rödklädda på att få en riktig drömstart. En väl avvägd chip från registan Farbod Bozorgzad skar som en varm kniv i smör genom Fiumes backlinje där Herman Carlsson hade tagit en löpning mellan back och målvakt. Precis framför den utrusande målvakten lyckades Carlsson få en vänstertå på den studsande bollen och slog den i en vid båge förbi densamma. Avslutet  smet dock precis utanför stolpen och fjolårets skytteligavinnare fick fortsätta vänta på sin första fullträff för året.

Istället kommer, i en otäck karbonkopia av det högst ologiska 0-1-målet i premiären  ett ledningsmål för Fiume Lago. En blåklädd spelare får bollen strax utanför straffområdet och uppvaktas av den för dagen duktige mittfältaren Jens Nilsson tillräckligt hårt för att domaren ska sätta pipan i munnen och blåsa för frispark. Premiäromgångens store man i Fiume Lago - Anton Sundin – lade bollen tillrätta och avlossade en veritabel häxpipa upp i Gustav Rådströms högra kryss. Rådström helt utan chans, men mellan applåderna för den välriktade högerdojan, också en bitter eftersmak i de orättvisa mål som fallit över de röda under de inledande matcherna. Att ständigt behöva jobba i uppförsbacke tär på krafterna, såväl fysiskt som psykiskt.

Äntligen lite tur, och äntligen utdelning
Alliansen höll dock kvar initiativet, och fortsatte på den inslagna vägen, med stabilt spel. Dock hade målet för Fiume gett råg i de blå ryggarna, och den tidiga stressen verkade bortslipad. Därför blev också anfallen uddlösare och avsluten färre för de rödklädda, och trots ett stort bollinnehav lyckades de inte omsätta övertaget i farliga lägen. Närmast ett kvitteringsmål var Emil Björnum i en tilltrasslad situation efter en frispark. Jens Nilsson slog listigt frisparken bredvid muren hårt mot Björnum som, parkerad framför mål, sånär lyckades få bollen in i detsamma.

Istället kom en situation som fick de tillresta Nummer Åtta att sätta grusdammet i halsen på allvar. Fiume överbelastade den röda högerflanken och spelade, mycket vackert, bollen förbi siste backutposten Johan Halse. Hemkämpande rödklädda lyckades, ömsom tacklandes, ömsom täckandes, få skytten ur läge tillräckligt för att hans avslut skulle räddas av Rådström i målet. Dock studsade bollen inte bättre än att den gick rakt vidare ut till en blåklädd som avslossade ett skott som gick klockrent i stolpen, och på den efterföljande returen rensade Kapten Lindkvist undan bollen på mållinjen. Kalabalik i straffområdet, och otäckt nära ytterligare ett mål för Fiume.

Precis innan halvtid fick dock de Röda äntligen lön för allt sitt slit. Som så många gånger under matchen bröt Lindkvist ett motståndaruppspel och kunde avancera mot mittplan. En ögonkontakt och en välriktad djupledspassning senare befann sig Herman Carlsson i löpduell med en ensam back om bollen. Trots intensiv uppvaktning – armarna i ryggen och draget i tröjan skulle ha kunnat fälla en mindre fura – lyckades Carlsson ta sig förbi backen, komma före den utrusande målvakten, och slå in kvitteringsmålet i tom bur.

Lika rättvist som i grevens tid. Direkt efter avspark blåste domaren av en mycket intensiv första halvlek.

Full fart framåt från Fiume.
I andra halvlek verkade Fiume ha fått nog av att ligga i försvarsposition och drog redan från minut ett upp ett furiöst tempo. Med ökad löpvilja och akuratess i passningarna kunde samma tryck som varit mot Fiume i första halvlek snabbt etableras mot Alliansmålet där så gott som hela det rödklädda laget föll ner i knät på Rådström. Och återigen föll Alliansen in i synderna från första matchen. Kortpassningsspel och mittfältare försvann helt, och istället för att under kontrollerade former låta bollen gå mellan spelare slogs långa bollar som allt som oftast omedelbart försvann tillbaka i blå ägo. Detta beteende är något som verkligen måste göras något åt i Allianslägret.

Spelövertaget leder också till några riktigt heta chanser. Dels samlas frisparkarna kring straffområdet på hög – mittfältare och backar i Alliansen tvingas upprepade gånger gå in bryskt för att stoppa framrusande, kvicka Fiume-splare – och dels orsakade trängseln i det röda straffområdet – det var stundtals så gott som två hela lag där – otäcka lägen framför Rådström.

Hetast om öronen blev det när en passning slås mot en Fiumespelare, som mycket intelligent släpper bollen mellan benen så att den rinner mellan de bägge Alliansbackarna och helt friställer en lagkamrat. Här visar dock Gustav Rådström varför han fått stora lovord från folk runt Alliansen, hugger som en kobra och räddar motståndarspelarens avslut.

En eloge måste här gå till de försvarande Röda. Det är inte lätt att bända upp ett samlat Alliansförsvar. Nytillskottet Kristian Packalén har dessutom gått in och visat sig enormt svårpasserad. Resoluta brytningar och lika resoluta uppspel har blivit något av Packaléns signum, och fler än en gång fick de blåklädda se sig blåsta på konfekten av ett bestämt försvarsspel från Styrelsens senaste scoutingsuccé.

Och så tog Alliansen över igen
Detta blir också startskottet för ytterligare en vändning i matchen. Fiume verkar ha satt allt på ett mycket tunt konditionskort, och lika hastigt som lustigt tryter orken på ett flertal spelare. Dock upphör inte anfallsviljan, vilket leder till att Alliansen kan komma upp i många sylvassa kontringslägen i numerärt överläge. Nu radas också de Röda chanserna upp, eller vad sägs om…

…när Daniel Källbom får läge mitt i straffområdet, snurrar runt och sätter bollen strax utanför.

…Daniel Windahls rungande träff där bollen försmädligt smiter strax över Fiumemålvakten Viktor Sundins ribba.

…samma Windahls överraskande klackförlängning av ett svepande inlägg som sånär resulterade.

…målskytten Carlssons friläge där avslutet på volley tyvärr blir helt misslyckat.

…när Carlsson lyckas runda målvakten långt ut vid straffområdeskanten och sånär når en fristående Nisse Ingestad i straffområdet och bara en oklippt Fiumetånagel fanns mellan Nisse och 2-1.

…när Farre Bozorgzad kommer i patenterat skottläge som går strax utanför.

…en Emil Björnum som konstant hotade i djupled på kontringar.

Bästa läget kanske Herman Carlsson hade i matchens absoluta slutskede, men lobbavslutet från trängt läge i straffområdet kunde relativt enkelt räddas av Sundin i Fiumemålet. Strax därefter blåser domaren av matchen och förkunnar att slutresultatet i holmgången blev 1-1. Ett resultat som visserligen får ses som rättvist, men som utan några större konstigheter kunde slutat såväl 3-1 som 1-3.

Matchen som helhet innebar ett klart fall framåt från premiären, och förutom de inledande 10 minuterna av första halvlek har Alliansen bra koll på händelsförloppet. Att det däremot krävs träning på ett lugnt och sansat passningsspel genom mittfältet står däremot utom allt tvivel. Om den vanligaste åkomman bland de rödklädda mittfältarna just nu är nackspärr kommer det inte som någon större överraskning.

Ett mer varierat spel, så kan säsongen bli riktigt rolig för Countryside Alliance.

Dagens tre bästa Rödklädda.

1. Jens Lindkvist
Kapten för dagen och levde med varje andetag upp till ansvaret det innebär att ha bindeln på armen. Ägde luftrummet, ägde markspelet och kryddade detta med en assist. Kanske seriens bästa back i stunder som dessa.

2. Herman Carlsson
Gör det vackra och så viktiga 1-1-målet. Fiumes försvar hade matchen igenom problem att få fason på  alliansens spjutspets som ständigt var på språng. Vi har bara sett början av Carlssons framfart den här säsongen.

3. Gustav Rådström
Återigen en fantastisk insats mellan stolparna och, när det blåste som hårdast, en jätte i målet. Tog dessutom för sig mer verbalt än tidigare och var en ledargestalt matchen igenom.

På motståndarsidan står en gammal bekanting från fjolåret – Fiume Lago. Under fjolåret spelade Fiume i sina bästa stunder seriens kanske bästa fotboll, men lika höga som topparna, lika djupa var dalarna, och högst onödiga poängtapp under serien, inte minst mot tvillingklubben YBÄ, höll Älvsjöpojkarna på behörigt avstånd från den allra hetaste toppstriden. Återser är alltså att se om de blåklädda lyckats putsa bort kantigheter och barnmisstag från debutsäsongen och hålla en jämnare nivå i sitt spel.

Lovande start
Första matchen var, minst sagt, lovande. Efter en målmässigt jämn första halvlek mot korpveteranerna i Team Fabulator satte Fiume gasen i botten i andra akten och gick från 1-0 till 6-1 och en övertygande och betryggande seger. Mest imponerade mittfältaren Anton Sundin, som överraskande hölls utanför starsjuan, men som väl inne på planen stod för inte mindre än två mål och fyra assist. Något för Alliansen att hålla en högst vaksam blick mot således.

Skilda världar i de bägge lagen och högst olika förutsättningar gällande press och förväntningar. Där Fiume Lago kan spela avslappnat och med premiärsegern i ryggen har Countryside Alliance en tung bevisbörda på de röda axlarna.

Jämn historia
2008 bjöd på två jämna kamper lagen emellan, där siffrorna i bägge fallen blev något missvisande stora. På vårsäsongen blev resultatet 4-1 i Countrysides favör, medan Fiume i högsta grad satte käppar i hjulen, eller flygplan i tornet, för Alliansens jakt på ligatiteln i och med 3-1-matchen den elfte september.

Till dagens match saknas långtidsskadade Jon Kindell, Andres Merenna och Daniel Berg. Däremot är viljepaketet och Allianshjärtat Andreas Källbom äntligen tillbaka efter en tids skadefrånvaro och gör sin bror sällskap i mittfältsuppställningen. I övrigt är truppen intakt från föregående match, och räkna med ett heltaggat och revanschsuget Coutryside Alliance som för första gången springer ut på sitt hemmagrus.

Målvakt:
Gustav Rådström

Backar:
Jens Lindkvist
Kristian Packalén
Johan Halse

Mittfält:
Andreas Källbom
Daniel Källbom
Daniel Windahl
Farbod Bozorgzad
Jens Nilsson
Nils Ingestad

Anfall:
Herman Carlsson
Emil Björnum

Startsjuan släpps som vanligt så nära inpå matchstart som möjligt.